jejkej

Vår dag var fantastisk och helt underbar. Men just nu kan jag bara se det negativa, jag stannade aldrig upp för att njuta av alla fantastiska stunder, alla de stunder som verkligen var underbara.
Jag stannade självklart upp de stunder som var mindre bra.
Tänkte berätta det mindre roliga som hände till att börja med för att sedan berätta om vår fantastiska dag och utelämna detta.

Vi hade just suttit och avnjutit en fantastisk buffe, för att sedan gå iväg till vår danslokan för att dansa tre valser,  lokalen låg i en gammal lada, när vi sedan skulle gå tillbaks till huset för att äta tårta så kom jag ner för trappen i ladan och såg hur det rök, min första tanke var väl att någon grillade eller brände gräs, utanför såg jag min far stå med en brandsläkare en annan kom springande med en, marken var vit och röken välde ut. Det hade börjat brinna i hörnet på ladan, och ingen nyckel hade vi som vi kunde ta oss in med. Jag går in, försöker få tag på hyresvärden, ist ringer jag 112 som var så fruktansvärt otrevlig mot mig, men mitt i chocken fattade jag inget.
Jag ringer hyresvärden igen när jag fann nummret, han var 7 mil bort men han skulle komma hem direkt.
I samma veva fick jag fullkommligt panik, och tårarna rann och rann (som om de inte hade gjort det tillräckligt menar jag)
Brandkåren kom, bröt upp dörren, sågade bort det som brunnit, och allt gick bra.
Men dum som man är tänker man bara på hur det hade kunnat gå....

Vi gick in igen när allt var lugnt, folk höll lite tal, brandmännen jobbade utanför fönstret och när de var klara kom en av brandmännen in och sa:
"jag ska inte hålla något tal, men allt har gått bra och vad är ett bröllop utan eld och lågor, men kanske inte på detta vis..."


Inte nog med det, min syster började båka med vår släkt, hon börjar skrika på mig, och jag förstår inget,  försöker ordna upp det men inget tycks fungera och festen urartar totalt och allt folk blir uppdelade. Jag vet hur min syster är men inte trodde jag att hon skulle göra något på MIN stora dag, på min och min mans dag, den största dagen i vårat liv!!


Usch och fy, jag hoppas bara att jag snart kan börja tänka på något annat än det som gick så fel.
Nu ser jag fram imot fotografens bilder, så vi får se när solen lös på oss, när vinden tog tag i slöjan, när vi var så lyckliga och när våra leende inte gick att rubba.
För jag ska någon dag se det som mitt livs lyckligaste dag!!